Strinberg
Ödslig gatan i morgonskymning
kryper, sträcker sig ut i fjärran,
trevar sig fram igenom kvarteren,
skär och korsar tomter och gränder..
bortnast, längst i en annan stadsdel,
stiger den, lyfter sig till en backe.
Och där hänga skyarna över:
jorden slutar, himlen tar vid.